Första dygnet

Rio de Janeiro. Staden med 16 miljoner invånare som är känd för stränder och kriminalitet, om man ska hårddra det.
Igår fick jag uppleva ett pulserande Copacabana med stringbikinis, caipirinha och lyxigt semestrande. Den del av staden som präglas av välmående och solbrännor. 
 
Idag klättrade jag 20 minuter upp för ett trångbott berg, en favela, till mitt boende. En lång uppförsbacke med smala gångar i alla vädersträck inklämda mellan olika typer av hus och boenden. Smala, stenbelagda gångar kryllande av människor som är fullt upptagna av sitt vardagsliv. En liten affär till höger, en pojke som ber om vatten till vänster, en grupp människor som står och skrattar till ljudet av hög sambaliknande musik. Favelan är som ett eget litet samhälle, och när jag svettandes försöker hitta rätt väg bland alla trappor och svängar kan jag inte låta bli att känna mig som en myra i en gigantisk myrstack. Fascinerande, spännande och lite svindlande på något sätt.
 
En liten stund senare klev jag in på barncentret och möttes av barn som kom springande emot mig, barn som senare tävlade om att få sitta i mitt knä. Barn som börjar dansa så fort de hör minsta tillstymmelse till musik och blir som tokiga när kexen kommer fram på bordet. Föreståndaren hade precis dessförinnan förklarat för mig att jag inte får hålla barnen i famnen eller kramas med dom. Detta på grund av att barnen då skulle sakna denna närhet för mycket efter det att jag åkt här ifrån. Just av den anledningen,att de annars inte får sådan närhet, vill jag ju inget hellre än att kramas.
 
Bilder kan verkligen inte beskriva det, men kanske hjälpa fantasin lite..
 

Just nu, klockan 19.30 är utsikten över favelans ljus som sträcker sig nästan 180grader runt om mig bland det coolaste jag sett.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Svårt att hålla distans till barnen på det sättet :-(. Vilka fantastiska bilder!!!

2016-03-29 @ 21:01:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0