Kulturella lärdomar

Det är så lätt att fördöma ett helt land eller en kultur på grund av saker vi ser och hör, på grund av saker som "dom" gör annorlunda, sånt som "vi" inte skulle göra... åh, jag är förresten otroligt trött på kategoriseringen "vi" och "dom". Mest på grund av att den nästan alltid används i främlingsfientliga, trångsynta debatter. Men också för att det är ett inkomplett, diffust och ofta felaktigt begrepp. Vilken grupp jag kan relatera till och känner mig som en del av varierar ofta och häftigt beroende på vart jag är, med vem jag är, vilket humör jag är på och tusen andra faktorer. Det går inte dela in varandra på det viset. MEN just nu använde jag ändå för enkelhetens skull begreppet "dom". Hur som helst...:
 
Jag skulle kunna skriva en lång lista på saker som jag tycker är förskräckliga i Brasilien. Korruptionen, våldet, drogerna, brottsstatistiken, politiken, rättigheterna och skyldigheterna.. Och det är så lätt att bara se dessa saker, för självklart är det olikheterna som slår oss först: Vare sig vi reser till ett nytt land, upptäcker en ny kultur eller träffar en ny människa. Det som enligt mig är normalt lägger jag knappt märke till, just på grund av att det är "normalt". Det är så lätt av vid det stadiet måla sin tavla om hur saker och ting är och sedan blunda för vad som finns utanför ramen. 
 
Men det är precis det vi inte får göra! För det är när vi kan se utanför den ramen som vi kan ta lärdom av varandra. Med det menar jag inte att vi ska bortse från alla brister och orättvisor som vi möter, tvärt om. De måste bekämpas. Men det gäller även oss själva, mitt eget land och min egen kultur. För vem vågar påstå att Sverige inte har några som helst problem eller potential att förbättras? Mina resor har  övertygat mig om att vi kan lära av varandra, oavsett var ifrån du kommer eller vem du är så har du något att lära, och lära ut. Oavsett hur skitig ytan vid första ögonkastet ser ut.
 
I Tanzania är barnaga lagligt, men jag har aldrig varit i ett land där de tar hand om varandra och stöttar varandra bättre. När jag berättade om hur ålderdomshem i Sverige fungerar drog de paralleller till psykisk misshandel. "Hur kan man sätta någon man älskar ensam på ett hem, istället för att med hjälp av vänner och familj ta hand om hen själv?" I Tanzania finns människor som dödar albinobarn för att de tror att detta medför helande kraft för dem själva. Men jag har aldrig mött ett mer generöst folk. Trots att de själva inte har mat för dagen vill de ge mig middag, slakta sin enda höna för att välkomna mig i deras hem.
 
I Brasilien styr korruption och de flesta politiker har köpt sin väg till makten, men jag har aldrig träffat ett spralligare, gladare folk än här i min favela. Människorna vet att de är fast i en ond spiral, men ger inte upp hoppet. Många föräldrar drar sig inte för att ge barnen en käftsmäll i uppfostranssyfte, men de skulle aldrig göra något för att på riktigt skada sin familj. Familjen är samhällets trygga punkt. 
 
Sverige är enligt mig på många sätt världens bästa land, med oändligt många möjligheter och skyddsåtgärder. Men jag har inte i något annat land sett sådan egoism och så många självupptagna människor. Inte heller sådan utseendefixering eller så ohälsosamma hälsotrender, som motsägelsefullt nog gör oss sjuka. 
 
I Tyskland bor jag i världens mest accepterande och öppna stad, där har jag fantastiska vänner och the love of my life. Men det är skrämmande att se hur idiotiska orättvisor som rasism och främlingsfientlighet växer även där. Jag menar, om det är NÅGOT land i världen som borde veta vad till en början små, små idéer och främlingsfientliga tankar kan leda till så är det Tyskland. Och om en mening inte innehåller varken "öl", "döner" eller "currywurst" handlar det troligtvis om någon form av klagomål. 
 
Det är oerhört svårt att hantera allt hemskt som händer och sker runt omkring. Att förkastliga, brutala saker kan förklaras med "det är vår kultur",eller "det är så världen fungerar". Men ibland måste man våga vara nyfiken, inte acceptera det som uppenbarligen är fel, men också våga se vad som finns bortom det. Ingen är perfekt, oavsett religion, kultur och ursprung. Tack och lov har de länder jag vanligtvis bor i två av de mest rättvisa, stöttande samhällssystemen i världen. Kanske just därför är det så lätt att blunda för vad vi själva gör fel, och så lätt att döma andra. Det är lätt att glömma vart "vi" själva befann oss för inte så länge sedan, och vad hade jag gjort åt dessa orättvisor om jag vuxit upp i Tanzania eller Brasilien? Troligtvis hade jag från födseln varit så påverkad av min omgivning att jag inte hade gjort något alls, och troligtvis inte ens sett på det som orättvisor.
 
Men genom att lyssna på våra fördomar och fördöma varandra kommer världen inte bli en bättre plats. Vad som behövs är förståelse (vilket inte alltid innebär acceptans!!), nyfikenhet, utbildning och viljan att förändra. Vi måste fördöma tankar, lagar, rättssystem, normer och orättvisor, men ALDRIG en hel kultur, aldrig ett folk, aldrig en hel religion och aldrig människor. För när vi gör det är våra dörrar stängda, och framstegen knackar på andra sidan.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Så himla bra skrivet!!!!

2016-04-21 @ 18:55:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0