Kultur...

Under de längre resorna jag gjort i mitt liv, dvs. till Tanzania, Tyskland och Brasilien har jag tänkt mycket kring kultur och vanor. Vad är det egentligen som gör att människor så ofta har så olika åsikter? Olika åsikter om kroppsideal, barnuppfostran, mat, religion, politik, dödshjälp, hur länge ett ägg ska koka osv osv osv. 
Man skulle ju kunna påstå att ingen människa i hela världen besitter förmågan att vara objektiv. Detta eftersom vi alla är påverkade av den uppfostran vi fick, den skola vi gick (eller inte gick) i, den stad vi växte upp i och vännerna vi umgicks med.
 
 
Till exempel: jag tycker det är fel att barnen på barncentret där jag jobbar måste sitta ner så länge och ofta, men deras fröknar tycker det är bra för att öva disciplin. Och varför tycker jag det är fel? För att det är inte så jag blev uppfostrad, jag hade inte tyckt om det som barn. Men om jag, utan att vara en annan person, hade vuxit upp i Bralisien hade jag förmodligen fostrat även mina barn på det sättet.
Jag tycker det är fel att barn ska behöva växa upp i en favela, medan många föräldrar ser det som nyttigt och självklart. Jag tycker det är fel att knappt någon klagar på hur mycket Eurovision Song Contest, som varar typ en vecka, kostar för Sverige, men i princip alla klagar på vad det kostar att rädda människor från krig. För att inte tala om hur mycket OS kostar för Rio, där inte ens alla människor har tillgång till rent vatten. Många skulle tycka att jag är naiv eller har fel som gör dessa jämförelser, trots att vi gick i samma lilla skola i samma lilla by i samma lilla Sverige, och frågar är: Varför tycker jag vissa religioner är bättre än andra? Varför tycker jag vissa politiska partier är mer idiotiska än andra? Varför tror jag att människor från vissa länder är pålitligare än andra?
Om bara några små, små detaljer i mitt liv hade varit annorlunda hade jag troligtvis haft helt andra åsikter om allt det där.
 
Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till... Kanske helt enkelt till den välkända frågan: Varför blir vi som vi blir och tycker som vi tycker? 
Eller är frågan kanske: hur kan man egentligen veta att man har rätt i något? Att det inte bara är något som mitt samhälle eller uppväxt eller kompisar eller familj eller kultur har format mig till att tycka? 
Självklart behöver inte denna påverkan betyda att du har fel, i så fall hade ju ingen någonsin haft rätt i något...
Kanske vill jag bara komma fram till hur fascinerande det är. Hur lättpåverkade vi är, att utan att ens tänka på det eller lägga märke till det.
 
Min agenda när jag började skriva detta inlägg var inte alls detta, och konstigt nog slutar många av mina blogginlägg på samma sätt... men jag tror att för att kunna döma saker och ting måste vi kanske bli bättre på att lyssna på varandra utan att vinkla öronen åt något särskilt håll, överlägga en extra gång, och framförallt våga ifrågasätta oss själva lite mer. Öppenhet verkar vara svaret på alla mina retoriska frågor. Naiva jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0