Godmorgon, Herr beväpnade gängmedlem

Eftersom jag inte lovat något annat tänker jag inte heller be om ursäkt för det, utan bara bekräfta att det har varit väldigt dåligt med uppdateringar här på senaste tiden. Det blir väl så när allt börjar kännas som vardag. 
 
Saker som för mig har blivit vardag är tungt beväpnade män, walkie talkies, skumma affärer till höger och vänster och ljudet av skottlossning och oändligt mycket raketer vid dygnets alla tidpunkter. Anledningen att det avfyras så mycket raketer i Rochina är att det kriminella gänget som styr favelan varnar för att andra gäng, eller polisen, kan vara på ingång genom att skjuta upp raketer. Lika ofta avfyras dock raketer för att det är en bra fest någonstans. Men det är olika typer av raketer, så att man vet vilka åtgärder som ska vidtas vid vilket tillfälle. Gänget som styr över Rochina heter Amigos dos Amigos (A.D.A), de är tack och lov ett av de mindre våldsamma gängen i Rio. Men det betyder tyvärr inte så mycket. 
 
På väg till jobbet idag mötte jag en liten grupp bestående av fem män. Den första bar ett maskingevär, den andra hade en walkie talkie, en pistol och en kniv, den tredje en pistol och ett bälte av handgranater, resterande två en pistol var. De gick förbi på min högra sida och sa "Hej, hur är läget?" varpå jag svarade "Godmorgon! Bra, tack". Sen gick jag vidare till jobbet, lekte med barnen och drack kaffe. Galet och ofattbart, tänkte Rebecka för 6 veckor sedan. Oviktiga, helt normala vardagssituatuoner, tänker Rebecka idag. 
 
Jag reagerar inte ens längre när jag ser vapen. Jag går, utan att reflektera särskilt mycket över det, varje dag förbi grupper av kriminella gäng med vapen och droger. Inte för att jag är knäpp, galen eller överdrivet modig, utan bara för att jag helt enkelt har varit tvungen att vänja mig. 
 
Personligen har jag aldrig känt mig varken hotad eller rädd, även om jag inte alltid skulle beskriva känslan som "trygg". Men faktum är att det sista A.D.A vill är att få uppmärksamhet av media och polis, och genom att utsätta mig (en svensk medborgare som volontärjobbar med barn) för något skulle deras liv och verksamhet bli otroligt utsatt och mycket svårare. Det är inte värt det. Och, alla jag hittills träffat tycker att vi volontärer gör ett bra jobb och förstår att vi bara vill hjälpa. Detta minskar ju dock inte det andra faktumet, att om man bara råkar vara på fel plats vid fel tillfälle är en favela en farlig plats. 
 
Det är väldigt spännande hur de olika grupperingarna styr denna enorma stad, och om någon vill läsa mer om A.D.A är detta en bra och relativt kortfattad sida:
http://www.insightcrime.org/brazil-organized-crime-news/amigos-dos-amigos
 
Ett exempel på en sak som man absolut inte får göra i en favela är att ta kort, så här kommer några foton som jag tagit på mitt förtjusande bostadsområde: 
 
Skämt åsido, dessa bilder tog jag i smyg ur fickan när jag var säker på att ingen människa var i närheten (vilket är sällsynta ögonblick på detta trångbodda ställe). Annan kul fakta är kanske att det bor mellan 150.000-300.000 människor här. Adressändring.br är inget som slagit igenom i Brasilien än. Hur som helst är det otroligt mycket människor på en väldigt liten yta.